Förlossningsbrev: så skriver du, med exempel

Ett förlossningsbrev, ibland kallat förlossningsplan, är ett brev till barnmorskorna och undersköterskorna på förlossningen. Där skriver du vad du önskar, vad du är rädd för och hur de bäst kan stötta dig. Det är frivilligt, men många tycker att det hjälper att tänka igenom förlossningen i förväg. Råden nedan bygger på 1177 om förlossningsbrev ↗ (öppnas i ny flik).

Behöver man skriva ett förlossningsbrev?

Nej. Personalen på förlossningsavdelningen kan läsa din journal från barnmorskemottagningen, och där står det medicinska de behöver veta. Brevet är till för det som inte står i journalen: vem du är, vad som är viktigt för dig och vad som gör dig orolig.

Brevet kan också vara ett stöd för den som följer med dig. Din partner eller stödperson kan skriva ner egna önskemål, rädslor eller förhoppningar. Ibland är det den som följer med som har mest nytta av brevet.

Vad skriver man i ett förlossningsbrev?

Du bestämmer själv vad du tar med. 1177 ger förslag på vad brevet kan innehålla:

• Namn och personnummer, så att personalen vet vems brevet är.
• Lite om dig själv och hur du brukar reagera i olika situationer.
• Vad du ser fram emot och vad du vill att personalen ska veta.
• Vad du är orolig för.
• Tidigare förlossningar, om du har fött barn förut.
• Tankar om smärtlindring.
• Positioner du vill föda i.
• Hur personalen kan stötta dig under förlossningen.
• Tankar om amning och om att ta hand om barnet efteråt.

Smärtlindring

Det är bra att veta vilka metoder som finns innan du skriver. 1177 om smärtlindring under förlossningen ↗ (öppnas i ny flik) beskriver bland annat lustgas, ryggbedövning (epidural), sterila kvaddlar, TENS, värme och massage. Vilka metoder som erbjuds kan skilja sig mellan förlossningsavdelningar, så fråga din barnmorska. I brevet räcker det att skriva vad du vill prova först och om det är något du vill undvika.

Den som följer med dig

Skriv vem som är med och vilken roll du vill att hen ska ha, till exempel att hjälpa till med massage eller andning, eller att föra din talan om du inte orkar. Har du en doula med dig kan det också stå i brevet. Läs mer om vad en doula gör.

Rädsla och tidigare upplevelser

Om du är rädd för stick, har varit med om en svår förlossning tidigare eller har andra skäl att vara orolig är det bra att skriva det. Då kan personalen förklara vad som händer och ta det i din takt. Är rädslan stor kan du prata med din barnmorska redan under graviditeten.

Efter förlossningen

Här kan du skriva om du vill ha barnet hud mot hud direkt, om din partner vill klippa navelsträngen och hur du tänker om amning. Vill du veta mer om avnavlingen kan du läsa om att klippa navelsträngen.

Tips: så blir brevet lätt att läsa

• Skriv kort. Personalen har begränsat med tid. Korta punkter är lättare att ta till sig än ett långt brev.
• Börja med det viktigaste. Lägg det som betyder mest för dig överst.
• Var öppen för ändringar. En förlossning går inte att styra helt. Skriv gärna att du förstår att det kan bli annorlunda.
• Gå igenom brevet med din barnmorska. Ta med det till ett besök på barnmorskemottagningen och fråga om något behöver förtydligas.
• Skriv i tid. Enligt 1177 föds de flesta barn mellan vecka 37+0 och 41+6, och tvillingar ofta runt vecka 36–⁠37. Ha brevet klart innan dess.
• Ta med det på papper. Det vanligaste är att du lämnar brevet till personalen när du kommer in. Lägg det i BB-väskan så att det inte glöms hemma. I vissa regioner kan du även skicka brevet digitalt via 1177.

Går förlossningen fort hinner personalen kanske inte läsa brevet. Då kan du be en barnmorska att läsa det efteråt, så att ni kan prata om hur det blev.

Exempel på förlossningsbrev

Här är ett exempel som du kan utgå från och ändra efter dig själv. Byt ut det som inte stämmer och stryk det du inte bryr dig om.

Förlossningsbrev

Namn: Anna Andersson, personnummer ÅÅÅÅMMDD-⁠XXXX

Med mig: min sambo Erik

Om mig: Det här är mitt första barn. Jag blir lugn av att få veta vad som händer och varför, så förklara gärna innan ni gör något.

Det här ser jag fram emot: Att träffa vårt barn och att Erik får vara delaktig.

Det här är jag orolig för: Jag är rädd för nålar. Säg till innan ni tar blodprov eller sätter nål.

Smärtlindring: Jag vill börja med andning, värme och dusch. Jag är öppen för lustgas och epidural om det behövs, men vill att ni frågar mig först.

Positioner: Jag vill gärna kunna röra mig och prova att stå eller sitta på knä.

Stöd: Erik hjälper gärna till med massage och påminner mig om att andas.

Efteråt: Jag vill gärna ha barnet hud mot hud direkt om allt är bra. Erik vill klippa navelsträngen. Jag vill amma och tar gärna emot hjälp med första amningen.

Jag vet att det kan bli annorlunda än jag tänkt mig, och jag litar på er. Tack för att ni läser!

Mer att förbereda inför förlossningen

Brevet är en del av förberedelserna. Undrar du hur du känner igen att förlossningen närmar sig kan du läsa om slemproppen, ett av de tecken som många märker under de sista veckorna.